Något om livet i dessa bygder för 100 år sedan

Något om livet i dessa bygder för 100 år sedan – en liten berättelse framförd vid det Arreskowska släktmötet i Korrö september 2023. 

Innehållet är delvis hämtat från kusin Nils-Holger Areskogs sammanställning ”Mitt Oskar 1901 – 1926” av vår farfar Carl Areskogs nedtecknade minnen i ”Far berättar”.

Här i Korrö befinner vi oss nu i östra delen av Kronobergs län bara ett par mil till gränsen mot Kalmar län, och 4 mil till Oskar – den lilla skogsförsamling dit farfar Carl flyttade med sin unga familj år 1901. 

Först en liten bakgrund – sydöstra Kronoberg och sydvästra Kalmar län är en skogsbygd (75% skog), stenig, småkuperad och rik på gölar, en karg och isolerad bygd som varit bebodd sedan förhistorisk tid. Under medeltiden glest befolkad men under 1700- och 1800-talet ökade folkmängden och det byggdes många små enkla stugor i skogarna. Nödåren på 1840- och 1860-talet, särskilt det svåra året 1868 ledde till ökad utvandring. Man flyttade in till städerna och emigrerade framförallt till USA under åren 1860 – 1930. Folkmängden i Oskar är nu på 2020-talet endast 1/6 av vad den var år 1880.  

Huvudnäringen var jordbruk – små steniga tegar gav dock ofta otillräcklig försörjning men det var god betestillgång för boskapsskötsel – förstärkt av jakt och fiske. Kommunalskatt erlades huvudsakligen som spannmål – ”fattigsäden”. 

Skogsbruk fick först på 1900-talet ökande betydelse. Det tog tidigare ett dygn med oxfore-transport till kusten – med hot om vargöverfall – för vedhantering med försäljning till Kalmar och Nybro. Handarbete i hemmen vintertid. 

Kommunikationer: Isolerad bygd där 1700-talets skogsstigar under 1800-talet utvecklades till enkla vägar för häst eller oxe med vagn och först på 1910-talet tillkom bilvägar. Järnvägen till Kalmar invigdes 1874. 

Skolan var ambulerande mellan olika hem innan det 1872 byggdes ett särskilt skolhus. Socialvården utgjordes länge av fattighuset och först 1929 invigdes ålderdomshemmet. 

Kyrkan var först ett enkelt kapell sedan 1700-talet. Den nuvarande kyrkan i Oskar tillkom 1872. 

Min farfar Carl Areskog (1867 – 1941) var komminister i Oskars församling i ett kvarts sekel (1901 – 1926). Han var stadspojken från Kalmar som blev den siste lantbrukaren på prästbostället 1901 – 1912. Han flyttade från sin första tjänstgöring som präst i Ålem till Oskar med hustru Hilma, lärarinna som kom att helt ägna sig åt prästfruns kall. Familjen växte med fyra barn. I denna skogsförsamling hörde då ett jordbruk till prästgården och farfar införde i socknen sådana tekniska moderniteter som hästräfsa, radsånings- och slåttermaskin ofta under stark skepsis från konservativa odalmän. 

Carl Areskog var en linnéansk präst i alla bemärkelser – nästan inget mänskligt var främmande för honom. Förutom att vara församlingens tjänare i både kyrka och hem för bl a sjukbesök och nattvard startade han och dirigerade tidvis kyrkokören, lät restaurera kyrkan och planerade skolbyggnaden. Han fungerade även som akutläkare för både kropp som själ för såväl människor som djur. Sedan gymnasieåren var han botanist av professionell klass, snidade i trä och tillhörde pionjärerna i amatörfotografering. Han färglade blommorna på svartvita glasplåtar som han sedan visade vid sina föreläsningar runtom i Sverige. Bland hans mera udda sysslor var initiativet att snida vägmärken i ek då bilarna på 1910-talet började rulla på Oskars smala bygdevägar. 

1926 lämnade Carl Areskog komministertjänsten i skogsförsamlingen Oskar för kyrkoherdetjänst i Glömminge och Algutsrum på Öland och kunde därmed ägna sig ännu mer åt sitt stora botaniska intresse. De sista emeritusåren skrev han också ner sina minnen från livet i ”En bok om Öland”.

Text skriven av: Magnus Areskog, 3e grenen.